Imorse kramade jag min storebror hejdå. Det var för mig känsloladdat, jag blev gråtig på det där sättet vi tjejer kan bli och var tvungen att anstränga mig för att hålla tårarna på plats. För ungefär en halvtimma sedan lyfte Jonatans plan för att ta honom till Kongo, där han kommer vara kvar i tre månader nu. För mig som är kvar här hemma känns det lite sorgligt, jag kommer sakna honom, men jag är också fylld av spänning, förväntan och glädje för hans skull. Jag unnar honom detta så mycket, samtidigt som jag är sååå avundsjuk på honom! Jag vill också bort, ut och iväg! Tänk så mycket han kommer få vara med om, så mycket han kommer att växa och utvecklas. Tänk så rik han kommer att bli. Jag vet inte om jag har tålamodet att vänta på min egen tur, inte när jag ser hur alla runt omkring mig rör på sig. Det ger mig en känsla av att bli kvävd. Samtidigt försöker jag tänka på att jag faktiskt har ett heltidsjobb och tjänar pengar, det är inte illa det heller. Min tur kommer, även om den just nu känns avlägsen, och då har jag forhoppningsvis råd med den.


Jonatan och jag när vi var små =)

Förövrigt avskyr jag män/gubbar som inte kan se kvinnor i ögonen, så vidrigt! Svaret är ja, vi har bröst! Och ja, vi har ben, vi har rumpa, och alla andra kroppsdelar som hör till en kropp, det är så vi är skapta men det gör oss inte därför till några jäkla objekt. Känslan av att vara liten, utsatt och instängd blir total, och så fruktansvärt obehaglig och vidrig. Se oss i ögonen och bemöt oss som människor, och låt oss behålla vår värdighet. Mattias fick omedvetet många ljudlösa tack under kursen idag varje gång han gav mig uppgifter som innebar att jag var tvungen att lämna rummet. Jag finner mig inte.

Idag har jag varit med och hållit i en kurs för mina gamla lärare, hihi, det var både skumt och roligt! Måste säga att jag tyckte de var rätt söta där de satt och klickade sig fram i WordPress, något förvirrade men jättestolta när de klarade det!
I vilket fall hamnade jag i diskussioner med lärarna, om framtiden, pengar och resor, och kände att det faktiskt var väldigt givande. Jag brukar kunna känna mig ganska stressad över framtid, pengar, lån, hyror etc, och även över det faktum att min äldre bror var så duktig på att spara att när han väl började plugga ett basår klarade han det helt utan att behöva ta lån. Hur ska jag med mina drömmar, mål och planer klara av det??! Det jag kom fram till idag var i vilket fall att just jag kanske inte är menad att klara av det? Vad gör ett lånefritt studieår bland fem andra som kräver lån? Kanske är det bättre att jag använder de pengar jag tjänar och sparar nu när jag jobbar till de resor jag har planerade? Vem säger att de inte kommer lära mig lika mycket som ett år i en skolbänk, och inte minst, ge mig lika mycket erfarenhet och utveckling? Jag Kommer ha skulder i mitt liv, troligtvis höga, flera långa års utbildning kommer jag inte klara av utan att låna hur mycket jag än arbetar, så varför inte lägga de pengar jag faktiskt själv kan bestämma placering av på saker jag drömmer om? Skulle kunna tänka mig att spara lite till boende och liknande också förvisso... Men, det jag menar är, att jag kanske inte behöver bry mig SÅ mycket om det långvariga sparandet, utan först och främst kan se till att jag har så jag kan genomföra det jag vill närmast i tiden? Jag tror det känns bra så för mig. Japp, jag tror det. Ett varmt tack till personer som hjälpt mig längs tänkandets väg! Vi får se om tanken fortsätter kännas lika bra =)
Kram!

Söndagkväll. De är väl alltid lite fyllda av ångest va? Slut på ledighet för den här veckan, och en ny lång skol/arbetsvecka väntandes... Tur att det blir helg igen, men kanske lite läskigt att det alltid bara rullar på precis likadant?

Min helg har i vilket fall varit bra, så jag kan vara nöjd. Fredagskvällen ägnade jag åt mig själv, lite promenad och sen djuuup nergrävning i säng och kuddar, jag behövde visst det. Lördagen cirklade kring dess kväll och kalaset som Äntligen skulle bli av! Vid sjutiden hoppade jag över staketet som visade sig existera igen för att spendera kvällen hos grannarna med göratrevligt folk, massa gott att äta och mååååånga skratt blev det! Trevligt, sådana kvällar fyller på.


Så kan jag ju då även passa på att påpeka för alla som närvarade igårkväll och eventuellt kan tänkas läsa detta att jag var rätt grym på att äta med pinnar, finfin teknik! Bara ifall någon missade att notera det... ;)

Idag har varit en familjedag, vi var iväg hela skaran och åt lunch på Degernäs Herrgård. Det var mammas morsdagspresent som hon fick av oss i våras, och eftersom Jonatan åker till Kongo på tisdag för att bli kvar där i tre månader tyckte vi det passade väldigt bra att ta den lunchen nu. Dock måste jag säga att jag faktiskt föredrar min mors mat, smakar både mer och bättre. Eftermiddagen innebar träning för min del, skönt, och kvällen blev en myskväll med familjen, och just därför tänkte jag faktiskt låta er ta lite del av hur en familjemyskväll går till hemma hos familjen Forsling. Det hela börjar ofta med att någon av oss barn säger lite sött att det vore ju mysigt att titta på film denna trevliga afton, och kanske äta lite gott till. Mamma blir glad och kanske lite smickrad för att vi vill sitta hemma i soffan med henne och pappa en hel kväll och bara mysa och umgås, och säger då med sitt egna lilla finurliga leende, att okejdå, åker vi och köper godis så kan vi ha lite myskväll som hon betalar, vi får ta hennes ICA-kort. Som alltid när hon skickar iväg mig och Jonatan, som det oftast blir, kommer vi hem med mer godis och tommare plånbok än hon hade tänkt sig, men okej då, vi får spara lite till en annan gång (sker hur ofta?). Vi intar alla i olika takt soffan på övervåningen, den inte tillräckligt stora för en familj av vår storlek (både antal och kroppsmässigt), och mamma tar plats i fåtöljen där hon får sova ostört. Vi tjafsar en stund om vilken film vi ska se, ingen har tillräckligt bra förslag och ingen är tillräckligt engagerad, enligt alla andra. Vi kommer tillslut överens och ligger sedan resten av kvällen slingrade i soffan, som den vargflock vi brukar kalla oss för, armar här och ben där som pappa uppmanas att killa på, medan vi hetsäter allt det goda för att hinna få lite mer än alla de andra. Pappa förvånas ynkligt över hur snabbt godiset tog slut (som om han inte visste att det Alltid gör det) och mamma påstår att hon inte sett filmen förut innan hon somnar i sin fåtölj, vilket ger henne anledning att påstå samma sak nästa gång vi ser den filmen. Då eftertexten tillslut rullar rullar hela familjen Forsling till badrummet för att borsta tänderna och sedan välja olika vägar för att nå slutmålet - sängen. Vi tackar varandra för kvällen, säger det var trevligt, "Gonatt allihopa, älskar er".
Låter det inte mysigt? I mina öron är det en perfekt familjekväll, full av värme och kärlek, även om vi kivas ibland. Vi tycker om de där kvällarna hela famlijen, det vet jag, och jag tycker om dem, mina föräldrar och bröder, ännu mer. De sista orden menas med hela hjärtat, "Gonatt familjen, jag älskar er".

Och allt är tillbaka hos mig ikväll.

Ikväll var det start för kören efter sommaruppehållet, härligt, jag har saknat att sjunga! Förvisso sjunger jag alltid, så en liten korrigering, jag har saknat att sjunga med kören. Att vi dessutom sjöng sånger från Järnklockan inför körversionen vi ska medverka i i september gjorde inte det hela sämre, här talar vi om nostalgikänslor som rusade genom mig! Gåshuden var på plats där den skulle så fort "Klockor" började ljuda, och jag insåg att alla toner och stavelser fortfarande fanns kvar intakta i mig, färdiga att bara plocka fram. Så många minnen som legat gömda bakom massa annat i mig strömmade plötsligt fram, och blundade jag kunde jag nästan tro att jag gick där i mörkret igen, i svarta kläder och med guldkappa, påväg upp mot scenen... Det ska helt klart bli roligt att få medverka igen, och ännu roligare att få träffa Monica och alla skådespelare!

Snart har jag planerat att lägga mig i sängen och slå på dvd:n med Järnklockan och mysa lite framför den innan jag somnar ikväll, och imorgon väntar en sovmorgon och sedan en arbetsdag med kvällskurs! Nattinatti =)

Jag har funderat på en sak... Vad kommer det sig att vi alltid låtsas vara starka när vi inte är det? Vad är det egentligen för fel med att vara svag, varför måste vi försöka dölja det? Varför försöka bygga upp en fasad, en fasad med vilken vi försöker tala om för alla omkring oss hur starka vi är och hur bra vi klarar oss, när det är så uppenbart att fasaden inte är äkta? Vem är det egentligen vi försöker övertyga? Jag tror nog att vi alla gjort det någon gång, jag vet att jag har det, sträckt lite extra på oss, petat upp näsan i vädret och försökt bete oss som att inget kan hota, skrämma eller skada oss, då vi egentligen känt oss minst och räddast i världen. Är det inte egentligen mycket starkare att istället bara visa och stå för att man för tillfället känner sig svag? Jo, det tycker faktiskt jag, jag kan tycka att personen som vågar visa sig svag är segraren, i vissa fall. Jag tycker också personligen att det kan kännas så mycket bättre att bara låta insidan stråla igenom det yttre, låta den lilla, svaga och skadade insidan synas på utsidan, och slippa alla påfrestande spel. Såklart är det dock som så mycket annat, lättare sagt än gjort, och det vet jag själv också. Jag vet i vilket fall att jag just nu är i en period i mitt liv då jag allt som oftast känner mig svag, och det skäms jag faktiskt inte för. De gånger jag får låta svagheten flöda kan jag ana strykan bakom knuten efteråt. Ett värmande knep jag haft idag har varit att bära en skjorta jag fått "ärva" av en av mina käraste vänner och ett halsband jag fick i studentpresent av en av mina absolut bästa lärare, sådana saker gör mig stakare i min svaghet och tyggare i min rädsla.



Häri finns styrka för mig, en helg i Stockholm med Mia, Patric och Thea.

Nuuuuu har det varit rätt dött här ett tag, men det är bara för att jag själv har levt, så no need to worry my friends! Jag börjar med berättelsen om mitt liv med start i torsdags, då det blev en mysig liten film- och skvallerkväll med mina mysiga små tjejer ur klassen! En toppenkväll var det, och nu har både Emelie och Maria flyttat, Sussi sticker till USA om en vecka och då är det bara Chrstine och jag kvar, tomt!

I fredags spenderade jag dagen efter jobbet med världens bästa Jorunn och hennes söner, jag mötte upp dem på Dennis dagis och efter en tur till ICA Maxi och en annan till deras hem för lite påfyllnad i tomma magar for vi in till Degerfors och vulkanmarken, mysigt! På kvällen var det sedan min Emelie som gällde, vi for runt på lite olika ställen i några timmar, bland annat Jack där många av mina gamla klasskompisar befann sig, innan vi tillslut åkte hem till hennes lägenhet och mös i soffan framför en film. Och jodå, vi somnade allt i soffan, även det framför filmen. På lördagen hade vi en mysdag som avslutades med myskväll hemma hos mig med min familj, och denna natt var det Emelie som sov på min soffa istället för tvärtom. Vi använde sedan söndagen till att släpa med oss Ellinor in till Marieberg, trevlans! Tyvärr hittade jag dock inga byxor, vilka var största anledningen till att jag ville in. Jag avskyr helt enkelt att leta och prova byxor, men tycker väldigt mycket om det när jag väl hittar ett par att köpa. Igår blev det istället en skjorta, en tjock tröja och lite annat smått!


Min dösnygga älsklingsEmelie och jag! <3

Hade jag fått välja helt själv idag så hade jag legat ute och stekt hela dagen, men som vanligt när solen skiner har jag jobbat precis hela dagen. Vad är det inte jag sagt? Det stämmer, jag har underlag för mina påståenden, solen tycker inte om mig längre. En lunch på stan med Christine hanns i alla fall med och efter jobbet blev det träning. Jag kan ju erkänna så mycket som att det kändes alltför pinsamt tydligt hur svårt jag haft att ta mig till träningen i sommar... hmpf. Så fort musiken sattes igång till Afrodansen mindes jag i vilket fall precis varför jag älskat träningen så mycket, ååååh så härligt och roligt det var, och nya danspasset var också roligt! Sedan jag kom hem har jag ikväll duschat, ätit, sytt fast knapparna som satt löst på skjortan jag köpte igår och suttit i soffan och tittat på Fångarna på Fortet ihop med familjen. Nu hade jag dock tänkt sova så snart som möjligt, jag behöver mycket sömn inatt och tänkte ta en promenad före frukosten imorn innan jobbet, så godnatt till allt folk där ute som jag gillar, sov sött och dröm om något fint! :*

Jag måste erkänna att jag idag kände mig ganska vuxen när jag gick till jobbet med en matlåda. Jag menar, matlåda! Det är väl ändå vuxenpoäng eller? Jag insåg också att jag numera kan lyckas med vad vi, jag och mina tjejer, under gymnasietiden så många gånger sonderade kring att och hur vi var tvugna att klara av någon gång innan vi tog studenten men tyvärr inte lyckades med, nämligen ta mig in på personalfesterna. Jag räknas tydligen som bjuden, lustigt va?

I vilket fall, nu är det kväll. Som vanligt då det är kväll ligger jag på mage felvänd i min säng eftersom datorn står på ett litet bord vid fotänden av den. Ställningen resulterar tyvärr ganksa ofta i felskrivningar, men jag trivs ändå väldigt bra med denna nya vana. Då och då medan jag ligger här kan det dock hända att jag vänder mig om på rygg, och bara ligger en stund och tittar upp i det av stearinljus vagt upplysta taket och filosoferar och funderar lite. Jag kan kanske inte påstå att tankarna och funderingarna är av det allra djupaste slag jag kan åstadkomma, men jag tycker ändå om att ge dem lite tid ibland. Jag tänkte jag skulle delge er några få av dessa funderingar, tankar och slutsatser, bara för att det känns lite mysigt.

Till att börja med, världen är en vidrig plats ibland.

Sedan då, vad kommer det sig egentligen att solen alltid är framme när jag tvingas vara inne och jobba men ALLTID gömmer sig bakom moln så fort jag får lite ledig tid för att njuta av den? Det är deprimerande, det är bara mitten av augusti och jag börjar ta mig tusan redan blekna bort!

Vad kommer hända med mitt solblekta hår när jag klipper mig om två veckor, kommer alla mina härligt ljusa slingor försvinna och ge plats för hår som solen inte kommit åt? För övrigt kan dagen inte komma nog snart, mitt hår är i ett alldeles bedrövligt behov av en rensning.

Varför bahandlar folk kärlek som om det vore en lek eller ett spel? Jag kan inte förstå det och stör mig på det, skulle kunna ägna ett helt inlägg åt det.

Hur ska allt gå nu när alla man spenderat hela dagarna med under hela gymnasiet förvinner? Och kommer man lyckas att hålla kontakten med alla goa kompisar man haft genom alla år, högstadiet och gymnasiet? Jag kommer sakna alla människor så mycket, och gör redan.

Vad ska jag göra med mitt liv i vår? Söka något kortvarigt jobb eller ge mig ut i världen? Och skulle jag i så fall ha pengar till det?

Hur har det kunnat bli så tragiskt att jag ligger här ensam i min stora säng när jag egentligen inte alls vill vara ensam?

Kommer jag någonsin orka börja plugga igen? Jaaa, men såklart jag kommer, när jag vet exakt vad det är jag vill bli och vilken utbildning jag ska gå!

Varför tampas jag så mycket med mig själv?

Hur skulle det var om mormor, morfar och farfar fortfarande levde, och varför togs de ifrån mig så tidigt?

Vem skulle jag vara om jag tagit andra beslut i mitt liv än jag gjort, valt andra vägar?

Tillslut kommer jag alltid till frågan "varför sover jag inte än?", precis som ikväll. Jag tror bestämt jag tog i lite med funderingar, det får räcka så.

Gonatt gott folk, imorgon väntar jobb och matlåda igen, och då fylls även byggnaden med massa elever, gillar jag det eller kommer det kännas fel? Vi får väl se! =)

Idag har jag efter jobbet haft en supermysig eftermiddag hos Sofie! Vi satt i timmar och bara pratade om allt och inget medan Sofie bjöd på bulle och kaffe, och tro det eller ej men Jag drack Två koppar och tyckte det var gott! Dock skulle antagligen alla rutinerade kaffedrickare skratta åt hur jag drack det, även om jag själv tyckte det var riktigt bra, men man måste väl börja någonstans eller? Jag fick också se lite klipp från en av musikalerna Sofie och hennes klass satt upp under gymnasiet, och jaa, tjejen kan det hon gör, helt kart. Gåshud. Bara att köra Sofie! =)
Gott mådde jag i vilket fall när jag åkte hem på kvällen, jag har saknat Sofie.

Hihi, söta små tjejer i typ, åttan?

Efter hemkomst tog jag en liten promenad med Elli som imorgon gör första dagen på gymnasiet, hon kommer klara det super, det vet jag! Puss till henne och gonatt till alla andra!

Ojdå, glömde jag kanske nämna förut att jag smakat sushi för första gången i mitt liv idag? Det fanns att välja i buffén och Melissa visade mig precis hur jag skulle äta den. Dock sticker jag nog ut bland mängden vad gäller mitt tycke om rätten, den var för mig varken fantastisk eller vidrig. Får nog lov att smaka en annan gång också för att avgöra vad jag egentligen tycker! Annars har jag ju faktiskt redan utökat min kulinariska sida denna sommar, både oliver och ruccola är exempel på vad som lagts på min lista för gott!

Jag har haft en mysig kväll ihop med pappa på Suzukin denna måndagkväll, en rejäl åktur på två timar tog vi oss, och jag insåg att det faktiskt var min första ordentligt riktiga motorcykeltur. Innan vi köpte Suzukin hade jag bara åkt motorcykel två gånger i mitt liv, båda för längesedan och ingen av dem så som de egentligen ska vara. Trots det har jag ändå alltid vetat att en motorcykel ska jag ha, och nog inser jag nu att jag alltid haft rätt. Jag satt där bakom pappa och bara njöt, och sjöng för mig själv in i min susfyllda hjälm. Underbart!

Nu måste jag dock sova, för imorgon väntar jobb och sedan en fika med Sofie som jag saknar! Gonatt världen!

Så har första dagen passerat på nya jobbet, härligt! Måste säga att dagen har varit väldigt trevlig, något pirrig vid några enstaka tillfällen. Kan inte direkt påstå att det inte var en mjukstartsdag, men vem har något emot det? Och jag har en känsla av att jag faktiskt kommer överleva utan läxor, prov och uppsatser under våren... ;)
Eftersom arbetsplatsen är densamma som skolan jag just lämnade har jag idag stött på en hel del gamla lärare, lustigt nu när jag plötsligt är mer kollega än elev! Somliga tittade väldigt nyfiket och frågade försynt vad jag skulle göra under hösten, eller om jag jobbade där (hihi!) medan andra bara log uppmuntrande och välkomnade mig. Gamla klasskompisarna som man då och då drog iväg och käkade med byttes så idag ut mot dessa gamla lärare då vi gick upp på stan och åt vietnamesisk buffé (gooooott) vilket var trevligt, men såklärt lite märkligt! Tror i vilket fall att jag kommer trivas väldigt bra! =)

Oooooooooch, juste! Idag kom sista plagget till mitt nu kompletta MC-ställ, lovely! Så ikväll ska nog pappa och jag ut och åka riktigt på riktigt för första gången, nu när vi är ordentligt utrustade och skyddade, underbart!

Och jag ska verkligen göra nåt åt utseendet här på bloggen, när jag orkar ta tag i det... Helst skulle jag byta bloggtjänst, men så himla omständigt.

Idag har jag gjort min sista dag som sommarvikarie på Grindstugan. Skönt på ett sätt såklart, men nog kommer jag sakna det också, de söta gamla människorna. Detta innebär i vilket fall att det för min del är slut på trånga stödstrupor, snusiga örngott, sönderplockade blöjor och delvis givna mediciner för den här sommaren. Vi får väl se om jag kommer ha orken att vicka något under helger till hösten, tveksamt...
Ingen tid finns dock över för att sörja det avslutade jobbet, för imorgon gör jag första dagen på höstens jobb på Lärcentrum Karlskoga, även om jag redan jobbat en del där. Nu börjar jag heltid som projektanställd och det känns spännande! Jag får väl försöka se till att uppdatera imorgon om hur det gick, för lite nerver har jag allt, även om det känns bra att jag redan känt mig för lite.

Ikväll har jag åkt motorcykel och det går framåt, även om kopplingen fortfarande krånglar. Har i vilket fall kämpat med att få ordentlig rutin på växlingarna där kopplingen tyvärr är inblandad (har både blåsor och uppskrapat skinn efter att ha kämpat med den) och jag måste säga att nedväxlingarna sitter riktigt bra nu och låter precis som de ska! ;)

Nu ska jag se till att det inte blir för sen sömn för mig, vill ju vara lite alert imorn! Och åååååh, så gärna jag vill ta den där sista minuten resan med Matilda och Emelie i början av september, den skulle sitta alldeles rätt... Men jaja, det är som det är, gonatt på allt folk!

Nu har jag inte uppdaterat här på ett tag, kanske för att det inte hänt så mycket i mitt liv? Det går liksom typ ut på att jobba så... Igår hade jag min enda lediga dag på tolv dagar, känns något tungt att tänka på, och nu har jag ingen ledighet alls på åtta dagar framöver. Helgen är dock det sista jag gör på jobbet här i Degerfors, hel tung helg blir det, men sedan lämnar jag alla goa gamla där nere för den här sommaren, och börjar istället heltid inne i Karlskoga på måndag, det känns spännande! Min lilla lediga tid jag får spenderas mestadels i sängen, vid datorn eller boken, det trivs jag rätt bra med. Promenader slängs också in såklart. I vilket fall så börjar jag helgens jobb om knappt två timmar, tur att helg-ob tillkommer, det är ändå rätt bra som push när man tvingas spendera precis hela helgen där nere. Skiftjobb är inget för min framtid, nej, vardagsjobb med lediga helger är vad jag tänker satsa på.
Nästa helg väntar ju förresten Vulkanmarken, det tycker jag känns rätt mysigt, den tillhör slutet av sommaren och skolstarten, även om det i år inte blir någon sådan för min del utan istället arbetsstart.
Aja, nu ska jag återgå till att ta vara på min dyrbara lediga tid, vi hörs gott folk! Puss och en kram =)

Ps. Jag avskyr vädret. Vart tog sommaren vägen? Så lägligt att lämna oss den period jag började få lite fler lediga timmar...

Idag har jag en sån där vidrig dag då jag bara känner mig ful och fet. Blä. Idag tänker jag bara på träning och bantning, imorgon tänker jag säkerligen bara på glass igen. Idag känns det vidrigt, imorgon kommer det nog kännas okej. Usch. Och fy.

Heeeeeej alla människor!
Nu är jag tillbaka igen, på det vanliga stället, på magen bakofram i sängen, efter en härlig helg i Kolpelle. Det var alltså Emelie, Ellinor och jag som åkte dit, till Inger och Ingvar, där även Elias och Isak befann sig. Vi kände nog alla tre så fort vi kom dit effekten av landet - lugn. Vi blev plötsligt så rofyllda, och jag bara njöt mig igenom helgen. Inger påminner mig så mycket om mormor, hon är mysig att vara hos och hon har skämt bort oss alldeles för mycket. Men kanske behövde vi det? Jag har fått sova ordentligt två nätter i rad, vi har lagt oss vid elvatiden och varit helt slut och somnat som små barn, underbart!
Livet ute på vischan är dock mer fartfyllt än ni nog kan tro, speciellt med en energifylld elvaårig Isak med höga förväntningar på sina tre äldre tremänningar! Vi har sparkat boll, geo-cashat, badat flera gånger, spelat badminton, åkt traktor, spritat ärtot, letat och ätit glass i Sala, kört fyrhjuling, slappat, hoppat i hö, haft myskvällar, träffat Krusar och ätit massa gott konstant och massa mer! Helgens kommentar kläckte nog Isak då Emelie uttryckte sin förvåning över att vi strax skulle få fika trots att vi alldeles nyss ätit lunch med efterrätt - "Ja", säger Isak då, med ren förvåning och en underton av att Emelie är lite lustigt borta som frågar, "har du aldrig varit här förut eller?". Och nog har han rätt, gå hungrig behöver man verkligen inte när man är hos Inger, massa gott bjuds det på för jämnan!


Geo-cashing


Elias och Isak, vid ett av Isaks stilla tillfällen =)


Söt fisk


God mat


Spritning av ärtor!


Glaaaaaaaass!


Modigt nybadad!


Traktorrace! Nästan...


Härlig kväll


Gunga i största eken!


Redo för fyrhjuling!


Kusinbus?


Hopp i hö!


Söt Gunilla!


Avslutar med favoritbilden som jag älskar och tänker skryta med!

Tusen tack till alla inblandade för en underbar helg, och ett extra tack till Inger och Ingvar som tog emot oss!

Idag har jag varit på Liseberg med Sören, Emelie och Ellinor hela dagen, det har varit jättemysigt och vi har haft väldigt roligt, skrattat mest hela tiden! Härligt. Imorgon ger Emelie, Ellinor och jag oss ut på vägarna igen, vi försvinner till våra mammors moster och morbror i Kolpelle för en helg, det ska bli jättemysigt! Jag tror det blir toppen. För att jag ska orka köra hela vägen måste jag dock sova nu, klockan är något för mycket. Så, gonatt alla människor, jag hör av mig mer en annan dag!

Ellinor och jag kom fram till igår, efter att ha gjort vårt vanliga besök nere på Kronhallen, att vi är kaxigast på gatan, alltid har varit, och anser oss äga den helt. Fast nej, vi är inte prostituerade, vi är bara väldigt förtjusta i vår egen gata. Ända sen vi var små har vi Alltid placerat oss ute på gatan, mellan våra två hus, och suttit där hur länge som helst och bara pratat. Och Emelie också såklart. Har det kommit bilar har vi blint litat på att de tar sig förbi oss, och bara suttit kvar och vinkat lite förstrött. Respektlöst? Dumt? Nej jag tycker inte det, jag trivs superbra med den vanan och på vår gata tycker jag helt enkelt det är tillåtet. I princip alla som åker där vet ju ändå väldigt väl vilka vi är, då kan de väl stå ut med att runda oss eller?


Sötaste någonsin! Våra ständiga besök på Kronis som hör ljumma sommarkvällar till! Eller var det kalla vinterkvällar? Eller kvällar året runt kanske? ;) PUSSpåElli! <3

Nu orkar jag inte skriva mer för jag har jobbat hela dagen (på allvar, hela, från sju på morgonen till åtta på kvällen med tio minuters rast att göra vad jag ville på) och är såhäääääääär trött, så nu ska jag smita i säng! Gonatt världen!