Jag måste erkänna att jag idag kände mig ganska vuxen när jag gick till jobbet med en matlåda. Jag menar, matlåda! Det är väl ändå vuxenpoäng eller? Jag insåg också att jag numera kan lyckas med vad vi, jag och mina tjejer, under gymnasietiden så många gånger sonderade kring att och hur vi var tvugna att klara av någon gång innan vi tog studenten men tyvärr inte lyckades med, nämligen ta mig in på personalfesterna. Jag räknas tydligen som bjuden, lustigt va?

I vilket fall, nu är det kväll. Som vanligt då det är kväll ligger jag på mage felvänd i min säng eftersom datorn står på ett litet bord vid fotänden av den. Ställningen resulterar tyvärr ganksa ofta i felskrivningar, men jag trivs ändå väldigt bra med denna nya vana. Då och då medan jag ligger här kan det dock hända att jag vänder mig om på rygg, och bara ligger en stund och tittar upp i det av stearinljus vagt upplysta taket och filosoferar och funderar lite. Jag kan kanske inte påstå att tankarna och funderingarna är av det allra djupaste slag jag kan åstadkomma, men jag tycker ändå om att ge dem lite tid ibland. Jag tänkte jag skulle delge er några få av dessa funderingar, tankar och slutsatser, bara för att det känns lite mysigt.

Till att börja med, världen är en vidrig plats ibland.

Sedan då, vad kommer det sig egentligen att solen alltid är framme när jag tvingas vara inne och jobba men ALLTID gömmer sig bakom moln så fort jag får lite ledig tid för att njuta av den? Det är deprimerande, det är bara mitten av augusti och jag börjar ta mig tusan redan blekna bort!

Vad kommer hända med mitt solblekta hår när jag klipper mig om två veckor, kommer alla mina härligt ljusa slingor försvinna och ge plats för hår som solen inte kommit åt? För övrigt kan dagen inte komma nog snart, mitt hår är i ett alldeles bedrövligt behov av en rensning.

Varför bahandlar folk kärlek som om det vore en lek eller ett spel? Jag kan inte förstå det och stör mig på det, skulle kunna ägna ett helt inlägg åt det.

Hur ska allt gå nu när alla man spenderat hela dagarna med under hela gymnasiet förvinner? Och kommer man lyckas att hålla kontakten med alla goa kompisar man haft genom alla år, högstadiet och gymnasiet? Jag kommer sakna alla människor så mycket, och gör redan.

Vad ska jag göra med mitt liv i vår? Söka något kortvarigt jobb eller ge mig ut i världen? Och skulle jag i så fall ha pengar till det?

Hur har det kunnat bli så tragiskt att jag ligger här ensam i min stora säng när jag egentligen inte alls vill vara ensam?

Kommer jag någonsin orka börja plugga igen? Jaaa, men såklart jag kommer, när jag vet exakt vad det är jag vill bli och vilken utbildning jag ska gå!

Varför tampas jag så mycket med mig själv?

Hur skulle det var om mormor, morfar och farfar fortfarande levde, och varför togs de ifrån mig så tidigt?

Vem skulle jag vara om jag tagit andra beslut i mitt liv än jag gjort, valt andra vägar?

Tillslut kommer jag alltid till frågan "varför sover jag inte än?", precis som ikväll. Jag tror bestämt jag tog i lite med funderingar, det får räcka så.

Gonatt gott folk, imorgon väntar jobb och matlåda igen, och då fylls även byggnaden med massa elever, gillar jag det eller kommer det kännas fel? Vi får väl se! =)