Idag har jag varit med och hållit i en kurs för mina gamla lärare, hihi, det var både skumt och roligt! Måste säga att jag tyckte de var rätt söta där de satt och klickade sig fram i WordPress, något förvirrade men jättestolta när de klarade det!
I vilket fall hamnade jag i diskussioner med lärarna, om framtiden, pengar och resor, och kände att det faktiskt var väldigt givande. Jag brukar kunna känna mig ganska stressad över framtid, pengar, lån, hyror etc, och även över det faktum att min äldre bror var så duktig på att spara att när han väl började plugga ett basår klarade han det helt utan att behöva ta lån. Hur ska jag med mina drömmar, mål och planer klara av det??! Det jag kom fram till idag var i vilket fall att just jag kanske inte är menad att klara av det? Vad gör ett lånefritt studieår bland fem andra som kräver lån? Kanske är det bättre att jag använder de pengar jag tjänar och sparar nu när jag jobbar till de resor jag har planerade? Vem säger att de inte kommer lära mig lika mycket som ett år i en skolbänk, och inte minst, ge mig lika mycket erfarenhet och utveckling? Jag Kommer ha skulder i mitt liv, troligtvis höga, flera långa års utbildning kommer jag inte klara av utan att låna hur mycket jag än arbetar, så varför inte lägga de pengar jag faktiskt själv kan bestämma placering av på saker jag drömmer om? Skulle kunna tänka mig att spara lite till boende och liknande också förvisso... Men, det jag menar är, att jag kanske inte behöver bry mig SÅ mycket om det långvariga sparandet, utan först och främst kan se till att jag har så jag kan genomföra det jag vill närmast i tiden? Jag tror det känns bra så för mig. Japp, jag tror det. Ett varmt tack till personer som hjälpt mig längs tänkandets väg! Vi får se om tanken fortsätter kännas lika bra =)
Kram!