Söndagkväll. De är väl alltid lite fyllda av ångest va? Slut på ledighet för den här veckan, och en ny lång skol/arbetsvecka väntandes... Tur att det blir helg igen, men kanske lite läskigt att det alltid bara rullar på precis likadant?

Min helg har i vilket fall varit bra, så jag kan vara nöjd. Fredagskvällen ägnade jag åt mig själv, lite promenad och sen djuuup nergrävning i säng och kuddar, jag behövde visst det. Lördagen cirklade kring dess kväll och kalaset som Äntligen skulle bli av! Vid sjutiden hoppade jag över staketet som visade sig existera igen för att spendera kvällen hos grannarna med göratrevligt folk, massa gott att äta och mååååånga skratt blev det! Trevligt, sådana kvällar fyller på.


Så kan jag ju då även passa på att påpeka för alla som närvarade igårkväll och eventuellt kan tänkas läsa detta att jag var rätt grym på att äta med pinnar, finfin teknik! Bara ifall någon missade att notera det... ;)

Idag har varit en familjedag, vi var iväg hela skaran och åt lunch på Degernäs Herrgård. Det var mammas morsdagspresent som hon fick av oss i våras, och eftersom Jonatan åker till Kongo på tisdag för att bli kvar där i tre månader tyckte vi det passade väldigt bra att ta den lunchen nu. Dock måste jag säga att jag faktiskt föredrar min mors mat, smakar både mer och bättre. Eftermiddagen innebar träning för min del, skönt, och kvällen blev en myskväll med familjen, och just därför tänkte jag faktiskt låta er ta lite del av hur en familjemyskväll går till hemma hos familjen Forsling. Det hela börjar ofta med att någon av oss barn säger lite sött att det vore ju mysigt att titta på film denna trevliga afton, och kanske äta lite gott till. Mamma blir glad och kanske lite smickrad för att vi vill sitta hemma i soffan med henne och pappa en hel kväll och bara mysa och umgås, och säger då med sitt egna lilla finurliga leende, att okejdå, åker vi och köper godis så kan vi ha lite myskväll som hon betalar, vi får ta hennes ICA-kort. Som alltid när hon skickar iväg mig och Jonatan, som det oftast blir, kommer vi hem med mer godis och tommare plånbok än hon hade tänkt sig, men okej då, vi får spara lite till en annan gång (sker hur ofta?). Vi intar alla i olika takt soffan på övervåningen, den inte tillräckligt stora för en familj av vår storlek (både antal och kroppsmässigt), och mamma tar plats i fåtöljen där hon får sova ostört. Vi tjafsar en stund om vilken film vi ska se, ingen har tillräckligt bra förslag och ingen är tillräckligt engagerad, enligt alla andra. Vi kommer tillslut överens och ligger sedan resten av kvällen slingrade i soffan, som den vargflock vi brukar kalla oss för, armar här och ben där som pappa uppmanas att killa på, medan vi hetsäter allt det goda för att hinna få lite mer än alla de andra. Pappa förvånas ynkligt över hur snabbt godiset tog slut (som om han inte visste att det Alltid gör det) och mamma påstår att hon inte sett filmen förut innan hon somnar i sin fåtölj, vilket ger henne anledning att påstå samma sak nästa gång vi ser den filmen. Då eftertexten tillslut rullar rullar hela familjen Forsling till badrummet för att borsta tänderna och sedan välja olika vägar för att nå slutmålet - sängen. Vi tackar varandra för kvällen, säger det var trevligt, "Gonatt allihopa, älskar er".
Låter det inte mysigt? I mina öron är det en perfekt familjekväll, full av värme och kärlek, även om vi kivas ibland. Vi tycker om de där kvällarna hela famlijen, det vet jag, och jag tycker om dem, mina föräldrar och bröder, ännu mer. De sista orden menas med hela hjärtat, "Gonatt familjen, jag älskar er".