Kvalitet, kvalitet, kvalitet, kvalitetsfredag, kvalitetslördag, kvalitetssöndag, kvalitetsMia, kvalitetsPatric, kvalitetsThea!
Min helg höll HÖÖÖÖG klass, mina vänner!
Dagarna har innehållit skratt, gosande, god mat, underbart sällskap, strosande på stan, caféjakt genom Gamla Stan, skivshopping, möten, lek, gott prat, filmmys och mycketmycket mer! Det är fantastiskt hur gott jag mår när jag är hos Mia och Patric och lilla Thea.
Jag slänger in några bilder på min Sockertopp!


När jag kom hem med bussen igår valde jag att följa helgen spår och spendera lite kvalitetstid med familjen. Vi tittade på film, "Walk the Line". Jag måste säga att jag tyckte väldigt mycket om den, den fängslade mig av någon anledning. Sen skadade det ju såklart inte att den innehöll mycket bra musik! Eftersom jag inte visste mycket om Johnny Cashs liv var det väldigt intressant, och jag blev stormförtjust när han mot slutet med Junes hjälp lyckades vända sitt liv tillrätta igen, det var för mig oväntat (och nej, jag är inte alltid så kunnig).

Idag har jag jobbat och tränat, jag älskar danspassen på måndagar! Jag tror att CC Dansen (Core Cardio Dance) är väldigt bra för min rygg, och jag har en teori om att den är bra för en kvinnas kvinnlighet, hihi!
Nu ska jag ta vara på min tid, så hej för nu!

Och juste! Förändringar är nu vääääldigt nära!

Igår var det 75 dagar kvar till Kina fick jag höra från Emma, och i förrgår var det fyra månader kvar till Gambia, låter som att detta kan bli rätt bra va? Jag har den sjuka lyckan att få åka tillbaka till Gambia, med jobbet den här gången, oj vad jag är glad för det! Jag längtar av hela mitt hjärta. Haha, och Kina lär helt klart bli ett äventyr, kan det bli annat om man åker med A-C? Jag och Christine började för övrigt kika på visumansökan till Kina idag på vår mysiga lunch, puss på min Christine! Förutom Kina och Gambia pratas det om en körresa till Cypern i vår, jag tackar inte nej, och sen har ju jag, Matilda och Emelie våra planer på en månads tågluff genom Europa i vår, och förhoppningsvis Equador till hösten. Asien hösten därefter? Genomförs mina planer är tiden av trampande just nu helt klart värd det.

Gambia<3

Idag har jag jobbat och sjungit kör. Bestämde med Sören att jag kommer vara med varannan Cantusövning, jag är för trött. Ungdomskören däremot kör jag fullt ut på, och åååh, vi sjunger så fina sånger nu. Sörens arr av "Vilken underbar värld" är helt fantastiskt vackert (så grym han är!!), och idag kikade vi även på en jättefin version av "May the road rise to meet you". Mmmmmm, det kommer bli så fint! Jag gillar att sjunga med ungdomskören, vi får det att låta bra, och att sjunga alt med Emma är roligt, vi passar bra ihop där!

Jag skickar med en liten lista på tre av de låtar som gäller för mig just nu. Ni lär väl själva märka stämningen i dem. I vilket fall tycker jag de är bra!

Jag har ett beroende på jobbet - Bonaqua. BONAQUA! Jag känner mig nästan genomhemsk, Bonaqua som tillhör Cocacola Company, Cocacola Company som jag egentligen verkligen inte vill stödja, med tanke på hur de placerar sina fabriker i u-länder där de använder så mycket av vattnet i området att folket som bor där inte får tillräckligt med dricksvatten. Men det är sant, jag har blivit beroende av Bonaqua, i alla fall nästan.
Framåt eftermiddagarna sådär på jobbet blir jag lätt ganska seg av att ha suttit mycket vid datorn, och behöver lite ny energi, varpå jag tar mig en bensträckare upp till Café Bregårn och köper mig en Bonaqua. Favoriten är gröna flaskan med orange kort, Bonaqua Emotion, med smak av persika och aloe vera. Mums! Jag inbillar mig att vattnet på flaska ger mig mycket mer energi än vanligt vatten skulle göra, och det är dessutom godare. Jag har svårt att dricka vanligt vatten om jag inte är törstig. Säkerligen tre gånger i veckan gör jag dessa utflykter, minst, och jag inser i mitt förträngda att detta inte är så snällt mot plånboken. Dock försöker jag lura mig själv att det inte är så dyrt genom att alltid betala med tjugor, vilket ger mig en tia tillbaka, och jag lägger alltid undan tior. Alltså får jag för varje Bonaqua jag köper en tia att lägga undan och spara, och är lika barnsligt lycklig varje gång jag låter en tia falla ner i samlarröret. Dessutom sparar jag flaskorna för pant och försöker på så sätt inbilla mig att jag får tillbaka nästan alla pengar när jag pantar. Hur håller den beräkningen?

Och ja, ni ser ju själva i vilket fantastiskt skick jag är dessa eftermiddagar.

Idag lyckades jag dock motstå frestelsen att köpa mig en flaska, duktigt! Förutom jobb har jag idag sett till att ta en dag för mig, slapp med gosiga filten omkring mig, nerkrupen i sängen med en film i dvdn. Jag tror jag mådde bra av det. Filmen var 500 days of Summer, jag har svårt att få klart för mig vad jag tyckte om den, även om den absolut inte var dålig, så jag nöjer mig med att säga att jag tycker det var mycket mysig musik i den. Nu har jag tänkt ta en tidig kväll så jag kanske orkar ta mig upp imorgon! Godnatt alla människor.

Min helg har innehållit ett antal förstagången-händelser, så här följer!

Till att börja med, lördagen och Marieberg, det var första gången jag gjorde av med nästan 4000 svenska kronor på shopping på en dag. Illa, fast också ganska nödvändigt. En stor del av summan gick till inredningsgrejer till rummet vilket jag faktiskt behövde, och en annan stor del av summan gick till tjocktröjor, vilket jag verkligen behövde, nu kanske jag slipper frysa vareviga dag! Är i vilket fall nöjd med mina inköp, mamma och jag fyllde bilen totalt med nya ägodelar.
Nästa förstagången-upplevelse var ganska komisk av sina anledningar, men lite skrämmande just då. Ett dött bilbatteri var det, duktigt gjort att tömma det, tacktack! Jag fick lov att ringa pappa mitt i natten, och med hjälp av hans anvisningar få igång bilen igen, tack pappi! Som tur var hade jag en stark Dag med mig som kunde butta på bilen under återupplivandet av den, tacki! Lite spänning i vardagen är väl alltid bra antar jag, och det var ju lärorikt i alla fall, nu vet jag hur jag rullstartar en bil!
Sista förstagången-händelsen är väl ganska  uppenbar, valet. Stolt förstagångsväljare var jag då jag gick iväg, kände mig nog lite vuxen och viktig! Jag tyker man ska ta chansen att få göra sin röst hörd, använda den rätt man har att få vara med och bestämma över landet, så det kändes bra. Just nu sitter jag dock och tittar på valvakan, det känns mindre bra. Postivt är att Alliansen leder men skrämmande är hur stor procent SD skrammlat ihop hittills, hoppas med hjärta och själ att siffrorna vänder, vad tänker folk med i Sverige?! Vi får väl se hur länge jag sitter kvar uppe och tittar, vore ju skönt att få besked redan ikväll.

Innan jag säger godnatt erbjuder jag er en lite pre-peak på några av helgens inköp!

Supermysig tröja från JC

Tunika från Gina, skjorta från Cubus och fläckade leggings från JC.

Den oväntade, leopardskjortan! Även den från JC. Glansiga leggings från Vila.

Universums gosigaste filt, köpt på Chilli för 200 kr. Den kommer bli mitt nya hem!

Och en söt och mysig liten nallebjörn med snuttefilt till min sockertopp Thea som jag får träffa nästa helg! (Schhhhh!)

 

Nu så tillslut, tack och gonatt!

 

 

 

Saknad i all dess bemärkelse.

Just nu sitter jag hemma på min säng med en filt virad omkring mig, alldeles mosig efter att ha sovit i nästan två timmar. Jag drömde konstigt om någon så kallad dimmyra, den lös gult i mörker men var matt rosa för övrig. Ett påhitt i min drömvärld? Tror så va. Äcklig var den iaf och jag försökte något förskräkt bli av med den...

Det snaraste jag tänkt göra nu är att gå ner och göra mamma sällskap när hon äter, och efter det får jag lov att ta mig i kragen och ordna med lite ärenden. Vad kvällen består av är osäkert, jag hoppas på Magnolia-kväll hos grannen, men ger han sig iväg på bio blir jag nog kvar hemma, Moa-kväll? Vi får se helt enkelt. Imorgon ser ut att bli en relativt tidig morgon för då ger mamma och jag oss iväg in till Marieberg, mamma-dotter-shopping, mysigt!

Ha en trevlig helg!

Ännu en gång, ett inlägg med upptäckter om mig själv och mina små egenheter. Vad kommer det sig, att jag nästan alltid när jag hälsar på någon (sålänge det inte är någon jag känner Väldigt väl), strax efter hejandet böjer ner blicken mot marken/golvet som om jag vore blyg och generad efter att ha hälsat? Varför gör jag så? Är jag blyg, eller spelar jag? Eller är det bara något jag gör omedvetet? Jag gissar på förslag tre, men ska fundera vidare på det. Vilken lustig egenhet, jag blev förvånad när jag kom underfund med den. Så, nu känner ni mig ännu lite bättre!

Idag har jag jobbat 08.00-18.00 och därefter begett mig direkt till kören som avslutades 20.30, jag var trött och extreeeemt hungrig när jag kom hem! Mums för mat.

Kusin Johanna lämnade idag Sverige för att åka till Brasilien där hon ska jobba på ett dagis i tre månader, jag är såååååå avundsjuk, men hoppas verkligen hon får det toppen! Emelie och Matilda har fått ledigt för att dra till Tunisien i början av oktober men själv hade jag det svårare att komma loss från jobbet, en än gång, jag är såååååå avundsjuk, men hoppas ändå de får det toppen, och tänker lite på mig när de solar och gottar sig!

Puss och gonatt gott folk!

Som sagt, en helg hos kusinerna. Helgerna hos kusinerna tycks Alltid bli lika bra, det är fantastiskt hur bra jag mår där och nästan pinsamt hur hemma jag känner mig. Hela Sonstorp känns faktiskt som ett andra hem, jag tycker mig ha växt upp där, även om jag ju växt upp här, i lilla Degerfors. Allt där "hemma" ligger mig helt enkelt väldigt varmt om hjärtat, och jag njuter av att vara där. Att jag dessutom har universums skönaste kusiner gör ju inte direkt saken sämre! <3
Det är som alltid där, vi lagar mat, skrattar, fånar oss, äter sena supergoda nattmackor, ser film långt in på natten, somliga somnar vi till, vi tar nattpromenader och vi pratar och skrattar mycket. Underbart!


Gottgott att äta och lääääskande dryck som jag bara dricker hos kusinerna, dögod!
Stressig måltid som slängdes ner i magarna, sedan blidde det äventyr!


Kusiner påväg över gärdet, destination Falla, blev en mysig fikastund med Öjje, Madde och lilla söta Milo!

Imorse skulle dock mina hurtiga kusiner upp dööööötidigt för att sporta hela dagen, så jag sov kvar ensam och pallrade mig tillslut upp för att äta frukost med Maria och Lars och sedan ta bilen hem igen, där konsert väntade! Köruppsättning av Järnklockan var det som gällde, nostalgiskt! Bäst av allt var att träffa Monica Forsberg igen, vilken underbar människa hon är! Hon har en sådan värme att hon kan få mig att gråta där hon kommer mig sina uppskattande kramar! Jag tror hon är en sådan person som lyckas få alla och envar att känna sig sedda och speciella. Amanda och jag blev dessutom tillfrågade att vara med i Järnklockan igen när den körs på Musikpalatset, och då inte bara i kören. Roligt, jag kommer få bära min krinolin som beundrarinna igen!

Nu ropar duschen på mig så något mer om mig får ni inte veta ikväll! Eller jo, jag var i kyrkan i helgen, det var en kväll för mig och Gud. Jag mår bra i kyrkan, känner frid i själen. Jag önskar att alla fick känna den trygghet jag känner.
Godnatt gott folk, Gud välsigne er!

Som sagt, en full helg var det och jag har inte haft tid att uppdatera! I fredags när jobbdagen var över for jag direkt hem till Jorunn för myskväll, vi bakade pizza och kollade filmer, det var gott! The Notebook och Aparecidos var filmerna vi såg, första måste jag ju säga var min favorit av dem, dels för att jag redan älskar den av flera anledningar och dels för att jag inte är superförtjust i skräck. Jag och Elli sov iaf över hos vår goa Jorunn, och framåt ett-tiden på lördagen drog jag sedan vidare till Emelie där hon och Matilda väntade på mig, och det var med dem resten av helgen spenderades, lika roligt som alltid! Lördagens höjdpunkt kan ha varit förstaparkettsbänken med barbie-show och slagslmål! Söndagens höjdpunkt har nog varit frukosten, mums! Eftersom vi vaknade strax efter halv två och inte hade någon frukost hemma blev den ganska/väldigt sen, vi pallrade oss iväg till ICA-Maxi och köpte färskt bröd, marmelad, yoghurt och jucie, plus annat gott, sedan åt vi så mycket vi kunde tränga ner i våra magar! Minns inte senast jag åt så god frukost, och minns inte senast jag åt så mycket till frukost, men jag trivs! Efter att Matilda skjutsats till tågstationen tog Emelie och jag en lång promenad, helmys, och vi passade på att palla plommon från spökhuset, om några dagar är de perfekta. Dock får pallningen ske om kvällen nästa gång, när granngubben inte kan se oss och försöka skrämma bort oss! Jag tackar och bockar i vilket fall för helgen med det fantastiska sällskapet!

Förkylningen har för övrig fortsatt göra sig påmind, inte minst genom att ta ifrån mig min röst. Bådar inte särskilt gott inför arbetsveckan som består av mycket tid framför videokameran...

Jaja, nu är det sovdags! Puss o kram från the boxing girl!

Söndagkväll. De är väl alltid lite fyllda av ångest va? Slut på ledighet för den här veckan, och en ny lång skol/arbetsvecka väntandes... Tur att det blir helg igen, men kanske lite läskigt att det alltid bara rullar på precis likadant?

Min helg har i vilket fall varit bra, så jag kan vara nöjd. Fredagskvällen ägnade jag åt mig själv, lite promenad och sen djuuup nergrävning i säng och kuddar, jag behövde visst det. Lördagen cirklade kring dess kväll och kalaset som Äntligen skulle bli av! Vid sjutiden hoppade jag över staketet som visade sig existera igen för att spendera kvällen hos grannarna med göratrevligt folk, massa gott att äta och mååååånga skratt blev det! Trevligt, sådana kvällar fyller på.


Så kan jag ju då även passa på att påpeka för alla som närvarade igårkväll och eventuellt kan tänkas läsa detta att jag var rätt grym på att äta med pinnar, finfin teknik! Bara ifall någon missade att notera det... ;)

Idag har varit en familjedag, vi var iväg hela skaran och åt lunch på Degernäs Herrgård. Det var mammas morsdagspresent som hon fick av oss i våras, och eftersom Jonatan åker till Kongo på tisdag för att bli kvar där i tre månader tyckte vi det passade väldigt bra att ta den lunchen nu. Dock måste jag säga att jag faktiskt föredrar min mors mat, smakar både mer och bättre. Eftermiddagen innebar träning för min del, skönt, och kvällen blev en myskväll med familjen, och just därför tänkte jag faktiskt låta er ta lite del av hur en familjemyskväll går till hemma hos familjen Forsling. Det hela börjar ofta med att någon av oss barn säger lite sött att det vore ju mysigt att titta på film denna trevliga afton, och kanske äta lite gott till. Mamma blir glad och kanske lite smickrad för att vi vill sitta hemma i soffan med henne och pappa en hel kväll och bara mysa och umgås, och säger då med sitt egna lilla finurliga leende, att okejdå, åker vi och köper godis så kan vi ha lite myskväll som hon betalar, vi får ta hennes ICA-kort. Som alltid när hon skickar iväg mig och Jonatan, som det oftast blir, kommer vi hem med mer godis och tommare plånbok än hon hade tänkt sig, men okej då, vi får spara lite till en annan gång (sker hur ofta?). Vi intar alla i olika takt soffan på övervåningen, den inte tillräckligt stora för en familj av vår storlek (både antal och kroppsmässigt), och mamma tar plats i fåtöljen där hon får sova ostört. Vi tjafsar en stund om vilken film vi ska se, ingen har tillräckligt bra förslag och ingen är tillräckligt engagerad, enligt alla andra. Vi kommer tillslut överens och ligger sedan resten av kvällen slingrade i soffan, som den vargflock vi brukar kalla oss för, armar här och ben där som pappa uppmanas att killa på, medan vi hetsäter allt det goda för att hinna få lite mer än alla de andra. Pappa förvånas ynkligt över hur snabbt godiset tog slut (som om han inte visste att det Alltid gör det) och mamma påstår att hon inte sett filmen förut innan hon somnar i sin fåtölj, vilket ger henne anledning att påstå samma sak nästa gång vi ser den filmen. Då eftertexten tillslut rullar rullar hela familjen Forsling till badrummet för att borsta tänderna och sedan välja olika vägar för att nå slutmålet - sängen. Vi tackar varandra för kvällen, säger det var trevligt, "Gonatt allihopa, älskar er".
Låter det inte mysigt? I mina öron är det en perfekt familjekväll, full av värme och kärlek, även om vi kivas ibland. Vi tycker om de där kvällarna hela famlijen, det vet jag, och jag tycker om dem, mina föräldrar och bröder, ännu mer. De sista orden menas med hela hjärtat, "Gonatt familjen, jag älskar er".

Ikväll var det start för kören efter sommaruppehållet, härligt, jag har saknat att sjunga! Förvisso sjunger jag alltid, så en liten korrigering, jag har saknat att sjunga med kören. Att vi dessutom sjöng sånger från Järnklockan inför körversionen vi ska medverka i i september gjorde inte det hela sämre, här talar vi om nostalgikänslor som rusade genom mig! Gåshuden var på plats där den skulle så fort "Klockor" började ljuda, och jag insåg att alla toner och stavelser fortfarande fanns kvar intakta i mig, färdiga att bara plocka fram. Så många minnen som legat gömda bakom massa annat i mig strömmade plötsligt fram, och blundade jag kunde jag nästan tro att jag gick där i mörkret igen, i svarta kläder och med guldkappa, påväg upp mot scenen... Det ska helt klart bli roligt att få medverka igen, och ännu roligare att få träffa Monica och alla skådespelare!

Snart har jag planerat att lägga mig i sängen och slå på dvd:n med Järnklockan och mysa lite framför den innan jag somnar ikväll, och imorgon väntar en sovmorgon och sedan en arbetsdag med kvällskurs! Nattinatti =)

Jag har funderat på en sak... Vad kommer det sig att vi alltid låtsas vara starka när vi inte är det? Vad är det egentligen för fel med att vara svag, varför måste vi försöka dölja det? Varför försöka bygga upp en fasad, en fasad med vilken vi försöker tala om för alla omkring oss hur starka vi är och hur bra vi klarar oss, när det är så uppenbart att fasaden inte är äkta? Vem är det egentligen vi försöker övertyga? Jag tror nog att vi alla gjort det någon gång, jag vet att jag har det, sträckt lite extra på oss, petat upp näsan i vädret och försökt bete oss som att inget kan hota, skrämma eller skada oss, då vi egentligen känt oss minst och räddast i världen. Är det inte egentligen mycket starkare att istället bara visa och stå för att man för tillfället känner sig svag? Jo, det tycker faktiskt jag, jag kan tycka att personen som vågar visa sig svag är segraren, i vissa fall. Jag tycker också personligen att det kan kännas så mycket bättre att bara låta insidan stråla igenom det yttre, låta den lilla, svaga och skadade insidan synas på utsidan, och slippa alla påfrestande spel. Såklart är det dock som så mycket annat, lättare sagt än gjort, och det vet jag själv också. Jag vet i vilket fall att jag just nu är i en period i mitt liv då jag allt som oftast känner mig svag, och det skäms jag faktiskt inte för. De gånger jag får låta svagheten flöda kan jag ana strykan bakom knuten efteråt. Ett värmande knep jag haft idag har varit att bära en skjorta jag fått "ärva" av en av mina käraste vänner och ett halsband jag fick i studentpresent av en av mina absolut bästa lärare, sådana saker gör mig stakare i min svaghet och tyggare i min rädsla.



Häri finns styrka för mig, en helg i Stockholm med Mia, Patric och Thea.

Nuuuuu har det varit rätt dött här ett tag, men det är bara för att jag själv har levt, så no need to worry my friends! Jag börjar med berättelsen om mitt liv med start i torsdags, då det blev en mysig liten film- och skvallerkväll med mina mysiga små tjejer ur klassen! En toppenkväll var det, och nu har både Emelie och Maria flyttat, Sussi sticker till USA om en vecka och då är det bara Chrstine och jag kvar, tomt!

I fredags spenderade jag dagen efter jobbet med världens bästa Jorunn och hennes söner, jag mötte upp dem på Dennis dagis och efter en tur till ICA Maxi och en annan till deras hem för lite påfyllnad i tomma magar for vi in till Degerfors och vulkanmarken, mysigt! På kvällen var det sedan min Emelie som gällde, vi for runt på lite olika ställen i några timmar, bland annat Jack där många av mina gamla klasskompisar befann sig, innan vi tillslut åkte hem till hennes lägenhet och mös i soffan framför en film. Och jodå, vi somnade allt i soffan, även det framför filmen. På lördagen hade vi en mysdag som avslutades med myskväll hemma hos mig med min familj, och denna natt var det Emelie som sov på min soffa istället för tvärtom. Vi använde sedan söndagen till att släpa med oss Ellinor in till Marieberg, trevlans! Tyvärr hittade jag dock inga byxor, vilka var största anledningen till att jag ville in. Jag avskyr helt enkelt att leta och prova byxor, men tycker väldigt mycket om det när jag väl hittar ett par att köpa. Igår blev det istället en skjorta, en tjock tröja och lite annat smått!


Min dösnygga älsklingsEmelie och jag! <3

Hade jag fått välja helt själv idag så hade jag legat ute och stekt hela dagen, men som vanligt när solen skiner har jag jobbat precis hela dagen. Vad är det inte jag sagt? Det stämmer, jag har underlag för mina påståenden, solen tycker inte om mig längre. En lunch på stan med Christine hanns i alla fall med och efter jobbet blev det träning. Jag kan ju erkänna så mycket som att det kändes alltför pinsamt tydligt hur svårt jag haft att ta mig till träningen i sommar... hmpf. Så fort musiken sattes igång till Afrodansen mindes jag i vilket fall precis varför jag älskat träningen så mycket, ååååh så härligt och roligt det var, och nya danspasset var också roligt! Sedan jag kom hem har jag ikväll duschat, ätit, sytt fast knapparna som satt löst på skjortan jag köpte igår och suttit i soffan och tittat på Fångarna på Fortet ihop med familjen. Nu hade jag dock tänkt sova så snart som möjligt, jag behöver mycket sömn inatt och tänkte ta en promenad före frukosten imorn innan jobbet, så godnatt till allt folk där ute som jag gillar, sov sött och dröm om något fint! :*

Idag har jag efter jobbet haft en supermysig eftermiddag hos Sofie! Vi satt i timmar och bara pratade om allt och inget medan Sofie bjöd på bulle och kaffe, och tro det eller ej men Jag drack Två koppar och tyckte det var gott! Dock skulle antagligen alla rutinerade kaffedrickare skratta åt hur jag drack det, även om jag själv tyckte det var riktigt bra, men man måste väl börja någonstans eller? Jag fick också se lite klipp från en av musikalerna Sofie och hennes klass satt upp under gymnasiet, och jaa, tjejen kan det hon gör, helt kart. Gåshud. Bara att köra Sofie! =)
Gott mådde jag i vilket fall när jag åkte hem på kvällen, jag har saknat Sofie.

Hihi, söta små tjejer i typ, åttan?

Efter hemkomst tog jag en liten promenad med Elli som imorgon gör första dagen på gymnasiet, hon kommer klara det super, det vet jag! Puss till henne och gonatt till alla andra!

Så har första dagen passerat på nya jobbet, härligt! Måste säga att dagen har varit väldigt trevlig, något pirrig vid några enstaka tillfällen. Kan inte direkt påstå att det inte var en mjukstartsdag, men vem har något emot det? Och jag har en känsla av att jag faktiskt kommer överleva utan läxor, prov och uppsatser under våren... ;)
Eftersom arbetsplatsen är densamma som skolan jag just lämnade har jag idag stött på en hel del gamla lärare, lustigt nu när jag plötsligt är mer kollega än elev! Somliga tittade väldigt nyfiket och frågade försynt vad jag skulle göra under hösten, eller om jag jobbade där (hihi!) medan andra bara log uppmuntrande och välkomnade mig. Gamla klasskompisarna som man då och då drog iväg och käkade med byttes så idag ut mot dessa gamla lärare då vi gick upp på stan och åt vietnamesisk buffé (gooooott) vilket var trevligt, men såklärt lite märkligt! Tror i vilket fall att jag kommer trivas väldigt bra! =)

Oooooooooch, juste! Idag kom sista plagget till mitt nu kompletta MC-ställ, lovely! Så ikväll ska nog pappa och jag ut och åka riktigt på riktigt för första gången, nu när vi är ordentligt utrustade och skyddade, underbart!

Och jag ska verkligen göra nåt åt utseendet här på bloggen, när jag orkar ta tag i det... Helst skulle jag byta bloggtjänst, men så himla omständigt.

Heeeeeej alla människor!
Nu är jag tillbaka igen, på det vanliga stället, på magen bakofram i sängen, efter en härlig helg i Kolpelle. Det var alltså Emelie, Ellinor och jag som åkte dit, till Inger och Ingvar, där även Elias och Isak befann sig. Vi kände nog alla tre så fort vi kom dit effekten av landet - lugn. Vi blev plötsligt så rofyllda, och jag bara njöt mig igenom helgen. Inger påminner mig så mycket om mormor, hon är mysig att vara hos och hon har skämt bort oss alldeles för mycket. Men kanske behövde vi det? Jag har fått sova ordentligt två nätter i rad, vi har lagt oss vid elvatiden och varit helt slut och somnat som små barn, underbart!
Livet ute på vischan är dock mer fartfyllt än ni nog kan tro, speciellt med en energifylld elvaårig Isak med höga förväntningar på sina tre äldre tremänningar! Vi har sparkat boll, geo-cashat, badat flera gånger, spelat badminton, åkt traktor, spritat ärtot, letat och ätit glass i Sala, kört fyrhjuling, slappat, hoppat i hö, haft myskvällar, träffat Krusar och ätit massa gott konstant och massa mer! Helgens kommentar kläckte nog Isak då Emelie uttryckte sin förvåning över att vi strax skulle få fika trots att vi alldeles nyss ätit lunch med efterrätt - "Ja", säger Isak då, med ren förvåning och en underton av att Emelie är lite lustigt borta som frågar, "har du aldrig varit här förut eller?". Och nog har han rätt, gå hungrig behöver man verkligen inte när man är hos Inger, massa gott bjuds det på för jämnan!


Geo-cashing


Elias och Isak, vid ett av Isaks stilla tillfällen =)


Söt fisk


God mat


Spritning av ärtor!


Glaaaaaaaass!


Modigt nybadad!


Traktorrace! Nästan...


Härlig kväll


Gunga i största eken!


Redo för fyrhjuling!


Kusinbus?


Hopp i hö!


Söt Gunilla!


Avslutar med favoritbilden som jag älskar och tänker skryta med!

Tusen tack till alla inblandade för en underbar helg, och ett extra tack till Inger och Ingvar som tog emot oss!

Nu har jag varit ledig två hela dagar. Jag säger wow! Och en dag har jag ändå kvar att få vara ledig, ännu ett wow! Två nätter i rad nu har jag sovit tio timmar per natt. Det har nog inte hänt en enda gång sedan sommaren började tror jag, och jag minns heller inte när det skulle kunna ha hänt under våren. Jag gör just nu mitt allra bästa för att få så mycket vila som möjligt, för aldrig tidigare har jag behövt så mycket vila som nu, som efter den vår som varit, och ändå är vila något av det sista jag fått under sommaren. Jag tror mig kunna räkna mina helt lediga dagar fram till nu på en hand, och jag känner att jag ligger på bristningsgränsen för vad jag klarar av. Vilan jag får denna helg är alltså väldigt välkommen!
Jag har passat på att ta långa sovmorgnar, promenader, strosa runt hemma i underkläder och en stor skjorta, läsa, titta på film och äta gott. Hittills har jag sett A Knights Tale, Stekta Gröna Tomater, The Whole Nine Yards och Into the Wild, och jag satsar på att hinna med fler. Into the Wild var filmen jag såg idag (samtidigt som jag drack en supergod milkshake jag gjort mig på färska hallon direkt från busken på gården, mmm jag är bra på milkshake) och den var lika bra som vanligt. Jag tycker Verkligen om den filmen och rekommenderar den starkt för alla intresserade! Stekta Gröna Tomater såg jag häromkvällen, också en film jag är sådär väldigt förtjust i!


En Stor milkshake och Into the Wild, så blir Moa nöjd.

---

För bara en liten stund sedan satt jag och kikade igenom bilderna från min student, och blev alldeles lyrisk. Den där lyckliga känslan jag hade den dagen fanns i mig igen när jag såg alla bilder, gåshuden satte sig på armarna, sprittet i magen och tårarna hotade att fylla ögonen igen. Vilken fantastiskt underbar dag det var! Hittade i vilket fall en del roliga eller bara på annat sätt härliga bilder!




Jag fällde visst någon tår ;)




Som jag alltid påpekar, jag är minst i min familj!




Haha, det är väl aldrig fel tidpunkt för en glass eller?

Nu ska jag fortsätta vila, på ett eller annat sätt! Pusshej! :*

Jag har just kommit hem efter att ha varit ute och åkt på min Suzuki, min älskade Suzuki som ger mig glädjerus! Även om vi fortfarande höll oss till industriområdet så lämnade vi åtminstone den här gången den stora parkeringen (?) och jag körde runt lite på gatan därikring, och körde på både tredje och fjärde växeln (kan ju poängtera att det bara var andra gången jag var ute och körde). Det är bra mycket roligare att köra i 50 på motorcykel än att göra det i bil, det vill jag lova! Med brummandet i öronen och suset i ansiktet känns det bra härligt. Dock känns det lite lustigt att vara tillbaka på stadiet då allting sker lite tafatt, kopplingen känns svår och man får motorstopp efter motorstopp. Problemet med kopplingen skyller jag ändå till stor del på själva motorcykeln, för den krånglar faktiskt på riktigt (det säger även pappa), och därav går ju faktiskt också motorstoppen att skylla ifrån lite, eftersom de kommer sig just av den hoppande kopplingen. Vi ska nog prova att köpa en ny vajer och se om det blir bättre. Jag fick också prova att köra med pappa bakpå, vilket gick enklare än jag vågat hoppas på. Visst kändes lite skillnad, men jag klarade ändå av att göra relativt snäva u-svängar, så jag är nöjd. Dock är ju pappa en rätt snäll passagerare att ha med sig, eftersom han är van att åka och vet hur han ska luta sig, vilket jag inte sedan kan räkna med att alla jag skjutsar på vet.
Det är mysigt att ha något pappa och jag gör ihop, en Moa-Pappagrej, det känns bra.

Nu ska jag sätta mig och leta lite skinnställ samtidigt som jag strökollar på TV ihop med varierande familjemedlemmar. Puss!


<3

Idag känner jag mig som vädret utanför - grådaskig. Jag hade samma känsla igår, känslan av att vara en alldeles för grå person. Den är inget rolig, och jag hoppas jag kan bli av med den snart. Den är väldigt påträngande och gör mig väldigt nedstämd.

Idag är jag ledig, och med tanke på vädret har det inneburit en hel dag inne. I sängen, med en bok. Mmm, vad jag älskar att läsa. Vad som händer senare under dagen återstår att se, hade tänkt ta mig iväg på lite spinning, det skulle sitta fint!
Jobbet återvänder imorgon, bubbelt upp, jag jobbar först i Karlskoga och försvinner därifrån sedan vidare direkt till jobbet i Degerfors. Tre dagar framöver består av jobb, sedan är jag faktiskt treledig, underbart! Idag fick jag även två små lönebesked hemskickade i brevlådan, trevligt, en från Karlskoga kommun och en från Degerfors kommun! Tyvärr kommer stora delar av de pengarna gå åt till att betala tillbaka höga skulder till mamma och pappa...
Något annat som har med pengar att göra är att jag igår hittade massa pengar i några olika kuvert uppe på mitt rum som jag glömt att jag hade! Det var pengar sedan studenten, och de kändes inte helt fel att hitta! Jag har aldrig förr lyckats hitta bortglömda pengar (även om jag alltid hoppats att jag skulle få göra det) just av den simpla anledningen att jag aldrig glömmer bort pengar jag har, jag lägger aldrig pengar på ett ställe där jag kan glömma bort att jag har dem. Dessa små lappar la jag i vilket fall tillbaka där jag hittade dem och hoppas lite på att snart få göra samma förvånande upptäckt en gång till ;)

Nu ska jag återgå till min läsning - sängen har jag aldrig ens lämnat! Ciao!

Jag säger usch, jag säger fy och jag säger blä på den här arbetsdagen, den har varit rätt så vidrig ur flera synpunkter! En riktig skitdag, ärligt talat. Jag har torkat så mycket bajs att jag tillslut velat gråta och ryggen har värkt av att vara böjd i konstiga ställningar och vinklar för att torka, vilket den varit typ, halva dagen. Jag var helt slut när jag tillslut fick gå hem, efter att ha jobbat intensivt i åtta timmar med i princip ingen vila. Kan bara hoppas att det blir lugnare imorgon.

Igår efter jobbet som avslutades 21.00 var jag hos goa Emma för att fira att hon har fyllt år, vilket var väldigt trevligt och mysigt, och guess what, jag ska dit ikväll igen! Vi är tydligen i min ovetskap ditbjudna som familj, trevligt!

Jag ligger just nu på mage på min säng och har guppat en lång stund av skratt bara för att min knäppskrutt Ellinor är så himla roligt knäpp! Jag vet egentligen inte om jag borde skratta eller gråta över den inverkan hon ibland har på mig, hur hon får mig att bli helt omänskligt pinsamt konstig. Fast nog känns det bättre att skratta åt det än gråta, för hon och jag har ju kul iaf, även om andra inte förstår sig på oss ;)

Nu ska jag nog lägga mig och läsa (eller kanske sova?) en stund innan det är dags att lämna hemmet och fara mot Lindbäcks! Pusshej!


Vi är väl fullt normala...

... eller?