Okej, here we go again, tankar för dagen. Något jag insett med mig själv, ja, inte igår kanske, men för ett par år sedan, är att jag har väldigt lätt att rodna. Hallå, när blev det så? Jag kan inte minnas att jag hade lätt att rodna som yngre (ni som känner mig väl och alltid känt mig får väl rätta mig om jag har fel). Kan förmågan att få rosa kinder på tre röda sekunder växa fram utan att man haft den hela livet? Bättre vore ju faktiskt om det istället varit tvärtom för mig, att jag lätt rodnade förr men inte gör det längre. Jag är nämligen inte säker på om jag tycker om det, utan stör mig ibland ganska mycket på det. En av de stora anledningarna till att jag stör mig på det är nog att jag inte ens behöver vara generad för att rodna, vilket gör allt ännu värre! Det räcker med att jag är lite stressad, litelite nervös eller kanske tycker något är väldigt roligt, bra, eller trivsamt, och vips, så lyser hela ansiktet och alla TROR att jag är generad fast jag inte är det. Dessutom blir jag alldeles rödflammig på hela halsen, charmigt? Nej, inte direkt. Problemet är att sedan jag kom underfund med att jag rodnar så mycket lättare än jag tror gör jag det nu ännu oftare, för att jag blir stressad över det. Plötsligt kan jag komma på i en ovan nämnd situation, "TÄNK om jag rodnar just nu??", och självklart känner jag då direkt hur kinderna börjar hetta. Det är dessutom inga diskreta rodnader, det där med att rodna sött med små rosa uppfriskande fläckar mitt på kinderna tror jag är något påhitt, vem rodnar så egentligen? Inte jag iaf, jag blir röd i hela ansiktet. Kan man kanske skylla på bra blodcirkulation? Jag har iaf hört att så är fallet om man har lätt att bli röd i ansiktet när man tränar, och i den kategorin passar jag ju verkligen in, ohja, då ser jag ut som att någon hällt en hink röd färg över huvudet på mig, dessutom med en nyans av lila i. Menmen, jag antar att det bara är att lära sig leva med det, eller hur? Jag menar, ju mer jag accepterar det desto bättre! Lite mer rosa i livet skadar väl dessutom inte egentligen eller? Så, puss på rött, och puss på söta läsare!

Juste, en onödig parentes men som säger så mycket om mig: jag bakade kladdkaka igår som är slut nu, högst en fjärdedel åts av någon annan än mig... Jag är nog helt enkelt lite fööööör skicklig på det där med kladdkakebak! :D Gokväll!