Ännu en gång, ett inlägg med upptäckter om mig själv och mina små egenheter. Vad kommer det sig, att jag nästan alltid när jag hälsar på någon (sålänge det inte är någon jag känner Väldigt väl), strax efter hejandet böjer ner blicken mot marken/golvet som om jag vore blyg och generad efter att ha hälsat? Varför gör jag så? Är jag blyg, eller spelar jag? Eller är det bara något jag gör omedvetet? Jag gissar på förslag tre, men ska fundera vidare på det. Vilken lustig egenhet, jag blev förvånad när jag kom underfund med den. Så, nu känner ni mig ännu lite bättre!

Idag har jag jobbat 08.00-18.00 och därefter begett mig direkt till kören som avslutades 20.30, jag var trött och extreeeemt hungrig när jag kom hem! Mums för mat.

Kusin Johanna lämnade idag Sverige för att åka till Brasilien där hon ska jobba på ett dagis i tre månader, jag är såååååå avundsjuk, men hoppas verkligen hon får det toppen! Emelie och Matilda har fått ledigt för att dra till Tunisien i början av oktober men själv hade jag det svårare att komma loss från jobbet, en än gång, jag är såååååå avundsjuk, men hoppas ändå de får det toppen, och tänker lite på mig när de solar och gottar sig!

Puss och gonatt gott folk!