Det belv en väldigt lång, väldigt vaken natt inatt. Många tårar fälldes, många ord utbyttes och mycket frustration utlöstes. Ett värdelöst arbete blev inskickat, men trots alla brister i det kändes det ändå skönt att bli av med det. Ett telefonsamtal fick tårarna att sluta rinna och gjorde natten och den tidiga morgonen bättre än den annars hade varit, och jag är tacksam. Kuddarna tog emot mig ca en timma innan klockradion gick igång, dock vaknade jag inte av den förrän efter 40 minuter. Det blev en eftermiddagstupplur fast en tidig morgon. Så nu är jag trött. Jag tänker sticka härifrån om någon timma och hoppas och tror att det blir bra. Själen ska helas i värme!

Puss till de som tar emot mig, precis så som jag är!