Jag tycker inte helt om ikväll, där råder osämja. Där finns skäl att tycka om men jag lyckas inte ändå. Jag lyssnar på musik och letar texter, fraser, det känns som att jag behöver dem. Det finns så många vackra, och allt som oftast finns där en fras som står i fetstil för just mig. Det känns som att jag måste hitta den perfekta, men jag vet inte om jag kommer klara det. Den text som en gång var perfekt är det inte längre, betydelser byts ut eller lägen förändras. Jag vill bara hitta mitt hjärtas fras, mitt livs fras, texten som innehåller allt. Går det ens? Nej, tror nog inte det. Låttexter är som en trygghet för mig på något vis, tröstande, rogivande ibland, bekräftande och betryggande. Och då perfektion inte finns får annat duga. Eller kanske finns perfektionen både här och där, bara väldigt kortfattad och alldeles för utspridd? Jag vet inte, och har du som läser hängt med överhuvudtaget i mina tankars banor fram och tillbaka beundrar jag dig. Jag tror att jag helt enkelt får fortsätta leta, i inbillningen att det ska lindra smärtan, tomheten, saknaden. Kanske är det egentligen bara tvärtom.

Där kan inte ha funnits en anledning till någonting av allt, eller? Vad skulle meningen med allt ha varit? Jag är bara så fruktansvärt ledsen på läget, och jag vill det inte. Inte alls.