Ikväll är en så sjukt värdelös kväll. Jag är så trött på sådana kvällar, vill inte ha fler av dem, jag har verkligen fått en sådan fruktansvärd överdos av dem den senaste tiden i mitt liv. Mitt liv, som jag förövrigt inte känner mig helt överens med. Varför har det blivit så svårt? Varför har det blivit så komplicerat och så smärtsamt? Varför har jag hamnat där jag nu befinner mig? Är det mitt eget fel? Är det en slump eller finns det en mening bakom det? Är allt detta något jag ska ta för någon annans skull? Varför kan jag inte vara starkare? Varför ska jag ha så ont?
Jag har jobbat precis hela dagen, 07.30 till 20.30 med tre timmars rast mitt på dagen. Nu känner jag bara för att ägna kvällen åt att ligga i min säng, ynklig och sorglig, och gråta hela kvällen, trösta mig med chips, godis och glass. Det är dock tyvärr inget som kommer hända, för jag har inte förutsättningarna. Jag funderar ibland på om man borde byta livsstil, satsa på att bli fet innan 22 års ålder? Då kunde jag vara sorglig och ynklig och tröstäta varje dag. Jag väntar med ett beslut och gråter lite till sålänge.
Att jag från och med imorgon blir helt ensam hemma fram till torsdag är inget som gör kvällen bättre. Fy, usch och blä för kvällar som ikväll. Jag får lov att fortsätta den ändå, tills den tar slut. Godnatt där ute.