Jag har just kommit hem efter att ha varit ute och åkt på min Suzuki, min älskade Suzuki som ger mig glädjerus! Även om vi fortfarande höll oss till industriområdet så lämnade vi åtminstone den här gången den stora parkeringen (?) och jag körde runt lite på gatan därikring, och körde på både tredje och fjärde växeln (kan ju poängtera att det bara var andra gången jag var ute och körde). Det är bra mycket roligare att köra i 50 på motorcykel än att göra det i bil, det vill jag lova! Med brummandet i öronen och suset i ansiktet känns det bra härligt. Dock känns det lite lustigt att vara tillbaka på stadiet då allting sker lite tafatt, kopplingen känns svår och man får motorstopp efter motorstopp. Problemet med kopplingen skyller jag ändå till stor del på själva motorcykeln, för den krånglar faktiskt på riktigt (det säger även pappa), och därav går ju faktiskt också motorstoppen att skylla ifrån lite, eftersom de kommer sig just av den hoppande kopplingen. Vi ska nog prova att köpa en ny vajer och se om det blir bättre. Jag fick också prova att köra med pappa bakpå, vilket gick enklare än jag vågat hoppas på. Visst kändes lite skillnad, men jag klarade ändå av att göra relativt snäva u-svängar, så jag är nöjd. Dock är ju pappa en rätt snäll passagerare att ha med sig, eftersom han är van att åka och vet hur han ska luta sig, vilket jag inte sedan kan räkna med att alla jag skjutsar på vet.
Det är mysigt att ha något pappa och jag gör ihop, en Moa-Pappagrej, det känns bra.

Nu ska jag sätta mig och leta lite skinnställ samtidigt som jag strökollar på TV ihop med varierande familjemedlemmar. Puss!


<3